Vad händer före klockan

Varför matchen börjar långsamt

En Muay Thai-match börjar inte med klockan. Den börjar med ritualen. Dela upp namnet i dess beståndsdelar och det förklarar sig självt: wai är hälsningen med sammanförda handflator; khru, ett ord som kommer från sanskritens guru, betyder lärare; ram betecknar dans i klassisk stil; och muay, boxning. En engelsk återgivning är en krigsdans till lärarens ära, men i dagligt tal kortas frasen till wai khru eller ram muay. Samma respekt för lärare genomsyrar thailändsk musik och khon-dans, och ringen bevarar den.

Hörn, bugningar och dansen

Fightern börjar med att gå ringen moturs och stannar vid varje hörn för att be, med tre bugningar: till Buddha, till Dharma, till Sangha. Dansen som följer, ram muay, hämtar enligt traditionen sina rörelser från Hanuman. Varje fighters version är unik. Somliga håller sig till några få gester, andra utför en lång, invecklad sekvens, och detaljerna avslöjar ofta vilket camp eller vilken region fightern kommer från. När matcher utkämpades inför kungligheter hedrade dansen även kungen. Två fighters som dansar sida vid sida ser sällan likadana ut.

Var ritualen kommer ifrån

Innan muay blev en sport var det krigsförberedelse, och fighters bad munkar om välsignelse och beskydd före strid. Den begäran stelnade långsamt till en ceremoni. När striderna flyttade in i ringen överlevde det andliga inslaget, men fokus försköts: mindre mot andar, mer mot de lärare och tränare som format fightern. Föräldrar och förfäder hedras också i dansen. Inget här spelas upp för besökare; det är en del av själva tävlingen, vilket är anledningen till att det lönar sig att sitta på plats innan varje match börjar.

Mongkhon

Det styva pannbandet är mongkhon, ibland stavat mongkol, ett ord som rymmer tankar om tur, skydd och det heliga. I dagens sport står det för gymmet. En tränare överlämnar det traditionellt först när han är nöjd med att fightern är redo att tävla under gymmets namn, och det är vanligt att tränaren tar av det när hälsningen är klar och lägger det i hörnet för tur. Oavsett egen tro tar många fighters med sig mongkhon till en buddhistmunk för välsignelse före en match.

Pra jiad

Runt överarmen kan du se ett eller två pra jiad. Den vanliga ursprungsberättelsen är från krigstid: en ung man som drog ut i strid knöt en remsa av sin mors sarong runt armen, för tur och för en säker hemkomst. Senare fick banden mönster och färger som vittnar om en kämpes härstamning, skicklighet och tro. Traditionen behandlade dem med omsorg; ett pra jiad förvarades högt upp, eftersom man trodde att det förlorade sin kraft om det tappades eller om man klev över det. I ringen stabiliserar det också armen en aning.

Bandet i hörnet

Musiken du hör är sarama, stycket som spelas vid ritualen före matchen; det som följer under matchen kallas phleng muay, boxningsmusik. Ensemblen är liten, som mest fyra musiker: en pi-spelare, två på klong khaek och en som håller ching. Pi chawa är ett rörbladsinstrument med fyrfaldigt rörblad, till formen nära en oboe. Klong khaek är ett par trummor, en behandlad som manlig och en som kvinnlig, vars mönster flätas samman. Ching är små bronscymbaler som håller takten, med växlande öppet och slutet slag.

Så läser du musiken

Använd öronen. Under hälsningen håller bandet ett långsamt, värdigt tempo. När kampen börjar stiger tempot och följer skeendet och publiken, så du kan ofta höra en match ta eld innan du ser det. Musiken spelar en roll här som den inte gör någon annanstans inom internationell kickboxning, och det är en anledning till att ett thailändskt matchkort känns annorlunda än en västerländsk fightkväll. På en marknadsring konkurrerar bandet också med basarens larm, vilket lägger sitt eget lager till kvällen.

Läs nästa: Ditt första Muay Thai-program