Muay och norra Lanna

En stad grundad av en kung av Lan Na

Chiang Mai, vars namn betyder ny stad, grundades 1296 som Lan Nas nya huvudstad, efter Chiang Rai. Grundaren var Mangrai, Lan Nas förste kung, som tidigare hade erövrat det moniska kungariket Haripunchai. Kungariket Lan Na, med centrum i det som nu är norra Thailand, varade mellan 1200- och 1700-talen; Chiang Mai Chronicle kallar det Mueang Lanna, landet med en miljon risfält. Tha Phae-porten, den gamla stadens östra port, byggdes första gången under Mangrais regeringstid, även om porten du ser i dag är en rekonstruktion från 1980-talet.

Muay i Mangrais lag

Den äldsta kända skriftliga användningen av ordet muay finns i palmbladsmanuskript på nordthailändska: den sedvanerätt som stadfästes under kung Mangrai 1296. I dess avsnitt 7, under en artikel om arton typer av tvist, nämns den taiiska kampsporten muay – det första sådana omnämnandet i kungariket Lan Na. Thailändska historiska skildringar nämner också Mangrai bland de framstående eleverna vid Samo Khon-skolan, som sägs ha grundats på 600-talet av en eremit som undervisade i kampsport, bågskytte och hantering av elefanter och hästar.

En kung som dog på marknaden

Mangrais koppling till Chiang Mais kommersiella liv har ett märkligt slut. Enligt traditionen dog han i staden under ett åskväder, träffad av blixten medan han befann sig på marknaden, 1311 eller 1317. Det är en historia som berättas snarare än bevisas, men den påminner om att marknader har varit en del av Chiang Mai sedan dess första år. Dagens Night Bazaar har en annan historia: den började som en marknad ägd av kinesiska köpmän och växte i takt med att fler kommersiella byggnader restes, tills den hade många ägare, de flesta thailändska.

Från norr till Siam

Lan Nas självständighet varade inte. Det blev en vasallstat under Toungoo-dynastin 1558, lämnade burmesisk lojalitet för Siam 1775 och togs av Siam under Taksin 1776. Under senare delen av 1800-talet absorberade den siamesiska staten kungariket och omorganiserade det som Monthon Phayap från 1874; 1909 hade Lan Na upphört att existera som en separat statsbildning. Det gamla kungarikets norra muay flöt därför in i en nationell berättelse, och den moderna sport du ser på basaren hämtade sina regler från utvecklingen i Bangkok snarare än i Chiang Mai.

Kungligt intresse och de första ringarna

Kung Chulalongkorn, Rama V, som besteg tronen 1868, intresserade sig personligen för muay, anordnade turneringar över hela landet och tilldelade vinnarna adliga titlar. 1910 bjöd han in kämpar från provinserna att fightas vid en kunglig begravning, och de tre starkaste, som kom från Lopburi, Khorat och Chaiya, gav senare sina namn åt regionala stilar. Thailands första permanenta ring byggdes 1921 vid Suan Kulap College. Under kung Rama VII fick tävlingarna domare, boxhandskar, ronder och västerländska boxningsringar, och den äldre repbundna stilen försvann gradvis.

Att namnge sporten

Namnet i sig är relativt nytt. Kämparna hade länge helt enkelt kallat sin konst muay; termen Muay Thai började användas i början av 1900-talet, i idrottsdokument, för att skilja den från internationell boxning, som kallades muay sakon. Termen Muay Boran myntades senare för att beskriva förmodern kampkonst, och den framförs nu främst som en uppvisningskonst. Mycket av den historia som nu berättas som standard kodifierades i slutet av 1900-talet, när Muay Thai höll på att erkännas som en nationalsport och en del av landets kulturarv.

Att läsa de gamla berättelserna med omsorg

Några av de mest upprepade berättelserna om Muay Thai behandlas med försiktighet av historiker. Wikipedias artikel noterar att nationalistiska anhängare av sporten, i viljan att fastställa dess historia, producerade en framställning som ibland är ogrundad och utdragen ur korta omnämnanden i skriftliga källor. Det mest kända exemplet är folkhjälten Nai Khanom Tom, som sägs ha besegrat en rad burmesiska kämpar efter Ayutthayas fall; forskare har hävdat att legenden troligen tog form på 1900-talet. Muay Thai-dagen firas fortfarande till hans ära den 17 mars.

Läs nästa: Vad händer före klockan